lördag 7 juni 2014

Helvetet har brakat lös. Kingen däckar!

Försöker recavra lite efter allt elände. Dämn jag ser snabb ut ändå.

Kära blogg,

Något hemskt har hänt.
Det började i går eftermiddag. Kände mig lite småknepig i huvudet (nej jag hade inte druckit jättemycket kolhydratsöl, bara lite typ). Fick först en grandios huvudvärk. Tänkte att en promenad skulle råda bot på det. Lite syre liksom. Kom typ 500 meter och då small det till i högra knäet! Bara sådär. Aldrig haft problem tidigare men nu var det bara helt stopp.

Fick ringa Guz och hon plockade upp mig med bilen.

Väl hemma skulle jag lyfta ut soppåsen, och böjde såklart på ryggen. Å AJJJJJJJ!!!!! så tror jag mina muskelfiléer därbak fick tokspel. Gjorde galet ont. Guz fick massera och hällde på en hel tub voltarengel men det hjälpte kanppt. Fattar inte det där. Jag har ju tränat bålstabilitet som en galning just för cyklingens skull. Kanske var påsen det som fick bägaren att rinna över?

Nåja. Efter detta gav jag upp helt. Gick och lade mig efter en god middag med vänner som Guz hade lagat (alltså hon lagade inte vännerna, utan middagen, du fattar) (vännerna var f.ö. inte trasiga alls). I hyfsad tid strax efter 22. Vaknade 30 min senare av en sån där megasur uppstötning du vet. Kan ha varit nationaldagstårtan, eller biffen med kappa och superbearnaissen (lite för mycket fransk dragon?). Eller möjligen (fast det tror jag inte) dålig öl. Gick upp och drog en dubbel Samarin. Hjälpte inte. Tog 3 novalucol. Hjälpte lite grann. Väckte Guz och hon sa att jag skulle djupandas? Fick andas med henne som om jag skulle föda barn eller nåt, och faktiskt släppte det lite. Men innan dess hann jag faktiskt spy upp lite av den supergoda (not anymore …) tårtan. URK.

Opasslig. Det är vad jag är.

JAG SOM JUST HADE FATTAT HUR VÄXELJÄVLARNA FUNKAR!!!
JAG SOM JUST HADE KLARAT 20 STENAR MITT I STIGEN!!!
JAG SOM KAN CYCKLA MED ESSPEDEE PEDALER!!!
JAG SOM NÄSTAN VANT MIG VID ATT TRILLA RAKT IN I MYRSTACKAR LERA OCH BRÄNNÄSSLOR!!!
JAG SOM KÄNNER ATT LIVET ÄR PÅ TOPP!!!

Livet är bara så jävla orättvist :(
Ja peppa upp mig. Hoppas så sjukt mycket att kroppen rätar ut sig och jag får göra come back. Till Lida Loop SKA jag.

Karpe Förfan Diem. Jag ska ta mig igenom det här.
Yours kIngen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar